Jag orkar inte slåss

Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd


Ge mig stryka och mod att orka möta morgondagen som jag bör.
Jag måste lära mig att ta ansvar för mina handlingar!

Hm, första meningen lät ju nästan som en bön, men it's not!



Har lyssnat på Kent hela kvällen och har en massa känslor och tankar, lite för mycket sådär.
Jag har världens finaste häst, tack för att du finns mitt hjärta.

Go'natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0