Helvete vad svårt allting är ibland. Sådär svårt att man önskar att man inte visste någonting och bara var lyckligt ovetande om vad som skulle hända. Helvete vad jag känner att allting är för jobbigt just nu, just nu inatt. Helvete vad jag saknar allt. Helvete vad ont det kan göra i bröstkorgen. Och ändå så vet jag så himla väl att jag går rätt väg. Men det känns så himla fel, så tomt och så jävla svårt.

I really, really hate this part right here. När man står mitt emellan. När stegen blir avgörande, då ett enda ord kan bli så fel. Då en enda handling kan förstöra för all framtid. Jag står mitt emellan nu, och jag hatar det.

Show me the way to move on.