Kärlek <3

Den 14 juni är en speciell dag, det var då, för x antal år sedan, jag och mamma åkte till Odensbacken och hämtade hem min fina pärla Lizzy. Idag är det exakt 9 år sedan vi rullade in på Hamre's stallplan, lastade ur min prinsessa och hon blev min på riktigt!

Jag skrev en novell i gymnasiet när jag gick en kurs som hette Kreativt Skrivande. Novellen handlar om vårat första möte. Tänkte att den som orkar och vill kan ju läsa. Det är bara några få vänner som har fått läsa den förut hähä. (a)

Min Lizzy

Jag hade tjatat på min mamma i två dagar att vi skulle åka och titta på hästen i annonsen. Hon tyckte att det var lite långt att åka, trots att hästen stod uppstallad bara några mil söder om Örebro. Jag förstod inte alls vad hon menade med långt. Och vad spelade några mil för roll egentligen? Det kunde ju vara min blivande egna häst vi skulle besöka.

När mamma äntligen gav med sig blev jag överlycklig och det bestämdes att vi skulle åka på onsdagen, då jag var ledig från skolan.

Onsdagen kom till slut efter lång väntan. Resan dit kändes tråkig och alldeles för lång. Jag var ivrig att komma fram. Någonting inom mig sa att denna häst skulle vara perfekt för mig. Utanför bilrutan såg jag bara skog och skog i flera kilometer. Men tills slut kom vi äntligen ut ur den stora skogen och två jättestora fält uppenbarade sig på båda sidor om oss. På det vänstra fältet gick det en väg rakt över fram till tre röda hus. Dit skulle vi. Grusvägen till husen var väldigt knagglig så mamma fick lova att köra försiktigt och ganska sakta.

När vi äntligen kom fram till de tre röda husen sprang jag direkt in i det som var stallet, utan att ens bry mig om att stänga bildörren. Jag kom in lite andfådd i stallet, där det doftade gott av hö och varma hästar. Jag kikade in i en box och fick till min förtjusning se tre små shetlandsponnyer. De var inte högre än en halvmeter! Jag gick in i boxen en stund. När jag hade gullat klart med de små gick jag vidare in i stallet och möttes av den sötaste häst jag sett i hela mitt liv.

Där på gången stod ett brunt sto med en bred vit bläs, som sträckte sig ända ner på nosen där den övergick till en rosa mule. Mitt hjärta bankade hårt och ansiktet sprack upp i ett stort leende. Jag gick fram till den vackra hästen, hon puffade mig vänligt med mulen på min arm. Hela hästen utstrålade vänlighet och livsglädje.


Plötsligt märkte jag att vi inte var ensamma. Mamma och en till kvinna stod och tittade på oss medan de pratade med varandra. Kvinnan hette Lena och hon berättade att hästen hette Lizzy. Lena frågade om jag ville borsta. Jag satte genast igång med en röd borste som låg på stallgången. När Lizzy var hyggligt ren var det dags för en provritt. Lizzy stod hela tiden stilla och lät mig sadla och tränsa. Varje gång jag gick iväg för att hämta någonting, tittade hon nyfiket efter mig.

En tjej som hette Sofia började rida på Lizzy så att jag och mamma skulle se hur hon rörde sig. Sofia hoppade också ganska högt, Lizzy såg jättefin ut och hoppade gudomligt! Efter en stund var det min tur att rida. Jag satt upp och skrittade iväg. Jag kände Lizzys kraftfulla kropp under mig och kände mig hur trygg som helst. Jag trivdes med Lizzy och hon verkade trivas bra med mig. Efter ett tag frågade Lena om jag ville prova hoppa lite. Hon satte upp ett litet hinder och Lizzy bokstavligen flög över det! Nu var jag fast, den här hästen bara skulle jag ha. Hon var helt underbar. Till min stora förtjusning höll mamma med. Bara hon blev godkänd i veterinärbesiktningen så skulle hon bli min.

När jag ställde in Lizzy i stallet igen gick mamma och Lena iväg och pratade. Jag stod och gosade med Lizzy och bad henne att bli godkänd i besiktningen. Sedan var det dags att åka hem igen. Jag pussade Lizzy hejdå och hoppades innerligt att vi skulle ses igen.

I bilen på vägen hem sa mamma att Lena skulle ta ut en veterinär redan om någon timme, och att hon skulle ringa på kvällen och berätta hur det hade gått.

På kvällen satt jag nervöst och försökte titta på TV. Men allt jag tänkte på var Lizzy, jag ville verkligen ha den hästen. Frågan gnagde hela tiden i huvudet: Tänk om hon inte blir godkänd i veterinärbesiktningen?

Strax för nio ringde telefonen och jag hoppade upp ur soffan. Mamma svarade, hon pratade länge, säkert över en halvtimme. När hon till slut la på dansade hon fram till mig och sa de gyllene orden: Hon är din! Jag skrek nästan av lycka och dansade runt i lägenheten. Lizzy var min häst nu, och redan nästa fredag skulle vi hämta henne!

Copyright, 2004

Ja, inte trodde jag att jag skulle få ha henne så pass länge som jag har haft möjlighet till! Tänk er, 9 år... Det är lika lång tid som att gå klart grundskolan, sjukt länge ju! Jag har aldrig ångrat att vi köpte just dig, älskade häst! <3

Kommentarer
Postat av: Sara- Hamreryttarna

jag läste :D

att du har haft henne så länge, helt sjukt :o

2011-06-15 @ 00:37:11
URL: http://hamreryttarna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0