"Om jag går, och personen inte går efter, så tänker jag fortsätta gå." Ett förjävla bra citat av Ida!

Mina vänner är bra, eller nej ni är mer än det. Ni är fantastiska hela bunten. Jag älskar er så otroligt mycket att det nästan gör lite ont i mig! Ni får mig att skratta och kunna tänka framåt.

Kent är också väldigt bra, sådär att det gör ont på ett bra sätt. Jag längtar så mycket tills nya albumet kommer. Tror att det är 22 dagar kvar. Alltså deras texter, hur kan man sätta ord på känslor så bra som Jocke Berg?! Jag kommer aldrig att förstå det. Eran musik har fått mig att överleva, jag kommer aldrig sluta lyssna på er. Ni är lycka.

Jag skulle vilja citera nästan varenda låt på min Kent-lista just nu.

Det kommer göra ont, men det kommer göra mindre ont ifall jag bestämmer mig nu. Ju längre jag utsätter mig för denna plåga, ju sämre kommer jag att må i slutändan. Det går inte längre. Jag måste bestämma mig. Ska jag sätta någon annans välmående framför mitt eget? Låter det logiskt? Nej, inte ett dugg. Ändå är det så lätt att fortsätta i samma mönster. Separationsångesten, den trycker över bröstet. Jag hatar den. Men jag ska kämpa, ännu en gång.

Dödsångest har jag också. Livet är så förbannat orättvist. Jag tänker på min fina vän Cassandra som har det så jobbigt nu. Och jag tänker på Anki och Iza. Man vet aldrig när ens närmaste rycks ifrån en.

Jag tänker mycket på min mamma och mig själv också, ni som vet, ni vet vad. Jag tror att vissa minnen aldrig kommer att kunna bearbetas bort helt. Men jag är så glad och tacksam över att bilderna inte visas framför ögonen varje dag längre.

Känslorna svämmar över lite känner jag, åt alla håll och kanter.
/m