kentkentkent
Det stavas
R-Ä-D-S-L-A
Jag är rädd för allt
beredd på allt
Jag sa
R-Ä-D-S-L-A
Jag är rädd för allt
beredd på allt
Innan himlen klarnar
måste allt nog först bli mörkare
Jag klarar mig på så lite ljus
Jag lever mitt liv utanför
Man lär sig att det ordnar sig
Man lär sig att man klarar sig
På nästan ingenting till slut
lever man sitt liv långtifrån alla andras
Har haft en sjukt bra dag och en rolig kväll med fina vänner. Men det är när jag blir avsläppt utanför mitt hem som klumpen i magen sakta kommer tillbaka. Tankarna, känslorna, saknaden. Och framförallt besvikelsen. Gjorde jag något fel? Vad gjorde jag för fel? Varför är det som det är nu? Jag vill inte. Jag mår dåligt utav det. Det gör ont. Jag vill inte. Varför, berätta för mig varför? Kan vi inte bara vara vänner. Jag saknar dig.
Imorgon blir det partaj, fly från verkligheten litegrann. I need it so bad right now!! Hoppas på en kul kväll, inga snefyllor och ingen jävla drama tack. Jag vet i varje fall att jag ska stänga min mun fr.o.m nu i vissa umgängeskretsar. För folk snackar, vrider och vänder på allting till deras egna fördel. Jag ska bli den som snappar upp allt och håller käften! (Lycka till...)
Kommentarer
Trackback
