När alla lampor har släckts och man stängt av datorn. När man ligger i sin säng i mörkret och mobilen ligger bredvid helt svart och tyst. Det är då jag känner paniken, paniken av att vara ensam. Då kommer alla tankarna, allt som snurrar och gör mig förvirrad.

Jag vet att jag inte är ensam, jag har vänner överallt. Men att ändå känna sig ensam, ensam i sina tankar, i sin förvirring, i sin situation, det är svårt. En svår och jobbig grej.

Får nog försöka somna till musik inatt och hoppas på att det går. Men mest av allt skulle jag bara vilja ha en viss person här så att hon kunde hålla om mig. Hon inger sån trygghet att jag inte känner samma panik alls. Men nu är det inte så att hon är här och kommer inte vara här på ett bra tag. Så jag får helt enkelt försöka överleva ändå.

Jag försöker att tänka på det roliga jag ska göra i helgen och det faktum att min älskade mamma mår bättre och bättre för varje dag. Mina negativa tankar får inte ta överhanden, jag måste kämpa!

Fredag -  Stallet med Jessicus och KENT med Jessicus!
Lördag - (Tvätta), umgås med mami på hennes permission, busa med Hännzy och Clariz
Söndag - Barnvakt åt Ida

Nej, nu ska jag ta den klassiska mackan och oboyen... Sen hopp i säng!