Egentligen vill jag bara fortsätta ligga i min säng och slippa tänka, precis som jag gjorde igår. Men jag tvingar upp mig själv för jag vet att ingenting blir bättre av att fly från det jobbiga. Nu har jag ätit en macka och duschat för första gången på flera dagar. Att det kan vara så jobbigt att bara duscha, fyfan.

Ska ringa mamma och prata lite, sen kommer Hanna och hämtar mig och vi åker till stallet. Jag hoppas att jag mår bättre när jag har varit där en stund. Att få tillbringa tid hos min älskade häst och även få busa med lilla Dakota, Lottas hundvalp. Och få prata av mig lite med mina vänner. Jag känner att jag isolerat mig tillräckligt nu, jag måste fylla mina dagar med styrka för att orka med detta.