Jag känner för att kasta in min mobil hårt i väggen. Men det vore dumt, för det skulle innebära ett fult märke i väggen och troligtvis en trasig mobil. Och vem orkar vänta i ett halvår på reparation? Det är helt enkelt inte värt det.

Frustrationen är hög, ilskan är nådd, besvikelsen är stor. Jag har inte känt mig såhär arg på väldigt, väldigt länge. Idag kunde jag gråta, jag hulkade t.o.m när jag låg där i Jessicas säng i slutet av filmen. Det var jobbigt, men frigörande.

Jag tror att det var en blanding mellan det jobbiga samtalet idag, tröttheten och ditt beteende. Det sistnämnda blev en utlösande faktor och allt bara släppte.

Jag undrar hur du tänker, om du ens tänker. Jag undrar ifall du har dåligt samvete över hur du beter dig. Jag vill konfrontera dig, men jag väljer att låta bli. Det skulle inte tjäna någonting till ändå. Du är inte värd att lägga energi på.

Jag önskade att du kunde vara ärlig, rak och våga stå för det du säger och gör.



Varm oboy, katter, kent och natten. Jag välkomnar er med en öppen famn.