2:30
Tankar... tankar... tankar. Dagarna går bra, men kvällar och nätter är jobbiga som fan. Jag känner mig mer ensam än någonsin... och det saknas verkligen en bit av mig. Jag kommer på mig själv ibland, att jag känner mig ledsen utan att jag vet varför. Sen kommer jag på, att jag inte träffat min häst på länge. Jag saknar henne och det gör ont varje sekund. Ibland är smärtan knappt märkbar, som när jag skrattar med vänner eller tittar på film. Men den finns där hela tiden. När allt är tyst och lugnt, då märks den så tydligt. Det är ett tryck över bröstkorgen, en ständig tomhet i själen. Saknaden finns där när jag går till affären för att handla, när jag sitter på bussen ner till stan, när jag pratar med folk, när jag ler och när jag ser ut att må jättebra. Den finns, men den syns inte. Smärtan är som jag skrev innan; olika hög beroende på vad jag gör. Men den är alltid där. Alltid. 24 timmar om dygnet.Den tar mycket energi och jag som redan blir trött lätt har nu ännu lite svårare att orka allt jag vill. Jag försöker så gott jag kan, men jag orkar inte vara med på allt galej. Festar aldrig för jag känner att jag inte orkar. Jag lägger hellre ner den energi jag har på sånt som jag vet ger mig glädje, trygghet och gemenskap.Dags att sova, igår la jag mig innan 23 och tvärdäckade. Hade somnat samma tid ikväll om jag la mig då, men ibland måste man tänka och skriva av sig.Jag älskar dig Lizzy, imorgon är det 2 veckor. Det gör fruktansvärt ont, men jag vet att du finns inom mig! <3 Jag glömmer dig aldrig, min bästa vän. Mitt allt!!!
Kommentarer
Trackback
