Jävla nätter

Då ligger man vaken igen. Har gråtit en skvätt... Hamnade på Emelies fb och kollade alla bilder på henne och Lizzy. Det blir så känslosamt! Så fint samtidigt som det gör ont. Mitt hjärta är inte helt... Jag vet att du har det bra, men jag saknar dig så jag går sönder.

Och ni som tror att smärtan går över med tiden, ni har fel. Den går INTE över! Saknaden blir inte mindre. Men man lär sig att hantera känslorna och att även tränga undan en del. Man gör det naturligt, kroppens egna försvarsmekanism. Man gör det för att överleva.

Men tro inte att min saknad inte känns för att jag ler, skrattar och mår bra för det mesta. Glöm inte bort att jag föralltid har tappat en del av mitt hjärta. Låt mig sakna, låt mig vara ledsen och låt mig tycka synd om mig själv.

Man vill inte höra "tänk positivt" osv. Man vill kunna släppa ut sina känslor och att det ska vara tillåtet. Även om det gått 1 månad, 1 år, 10 år eller 35 år. Saknaden kommer alltid att finnas där. Jag önskar ni kunde förstå det och agera därefter.

Over and out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0