Det är tusen grader kallt

känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
men det var allvar en sån känsla som aldrig försvinner
för vissa människor fastnar ända in i blodet
på bara några sekunder fastän man inte tror det
dricker bedövad det är svårt och vara ärlig så
alla förnekelserna hopas till en järnridå
vin över skjortan, såg ut som att jag blivit skjuten
hjärtat i bröstet kändes som nån rivit ut det
 
kolla på telefonen och du hade aldrig ringt mig
världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern
jag hade lovat mig själv att aldrig mer ge bort min insida till någon igen
omsluten av så många svarta moln, så många svarta hål,
utan nåt mål, så nära på att sluta i katastrof
ju mer jag trott på kärlek, ju mer har den förvridits
ju mer jag hatat den, ju starkare har känslan blivit,
det är svårt att älska men svårare att inte
och nu står jag här och brinner under lågorna på himlen
 
Textrader ur Atomvinter med Anton Kristiansson
Stämmer så fruktansvärt jävla väl
Hatar känslan.
Vill bara bort

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0