Go harder
Ångesten står mig ända upp i halsen. Tankarna om vad ni pratar om gör mig äckligt illa till mods. Det faktum att vissa är så jävla falska och njuter av detta gör mig bara illamående. Det lilla hopp som fortfarande finns inom mig dödas eventuellt om några timmar.
Frågan är varför det bara är jag som är den skyldige, jag var ju inte direkt ensam? Syndabocken. Och jag avskyr att allt blivit så himla trassligt, orkar inte. Vill bara stryka ett streck över allt. Vill bara att allt ska vara som innan. Visste ju att jag skulle ångra mig på något vis. Jävla skit. Fast ändå så ångrar jag det ju inte. Men om jag hade vetat att det skulle bli såhär, då hade jag funderat en gång till. Det är lätt att vara efterklok sägs det. No shit sherlock!
Hoppas på en rolig kväll nu, trots allt kaos!!
Frågan är varför det bara är jag som är den skyldige, jag var ju inte direkt ensam? Syndabocken. Och jag avskyr att allt blivit så himla trassligt, orkar inte. Vill bara stryka ett streck över allt. Vill bara att allt ska vara som innan. Visste ju att jag skulle ångra mig på något vis. Jävla skit. Fast ändå så ångrar jag det ju inte. Men om jag hade vetat att det skulle bli såhär, då hade jag funderat en gång till. Det är lätt att vara efterklok sägs det. No shit sherlock!
Hoppas på en rolig kväll nu, trots allt kaos!!
Allt, allt, allt...
1. Jag är livrädd
2. Hon är så vacker
3. Jag längtar efter att bli kär
4. Jag vet vad som kommer hända om vi ses
5. Jag vet att jag kommer åka dit
6. Blir jag sådär hopplöst förälskad och inte hon - är jag tillbaka där jag började
Fast å andra sidan, det kanske blir kul? Jag kanske behöver lite nytt i min vardag. Problemet är bara hur jag ska lyckas förhålla mig LAGOM till det utan att det tar över mitt liv. Jag behöver verkligen fortsätta gå i terapi, varför slutade jag ens? Som att jag är klar? Skulle inte tro det?!
En ny lista då.
1. Jag ljuger för folk om att jag är duktig och går till min arbetsträning. Varför gör jag det? För att jag inte vill göra folk besvikna. Jag ljuger för mig själv och skjuter upp problemet. Jag svarar inte när personalen ringer, trots att jag vill vara där. Ännu en gång, vad är det för fel på mig?
2. Jag är lat och rädd för att börja mitt nya ordentliga liv. Jag har bara behövt göra det roliga och allt jag mår bra av i flera år, jag vill inte behöva göra det tråkiga och det man måste. Jag tror att det är orsaken till min flykt. Ska jag fortsätta fly ifrån min verklighet? Ifrån mitt liv? Varför fortsätter jag göra det?
3. Hur ska jag gå tillväga - sluta tänka så mycket, bara gör. Det är en idé som jag vet fungerar. Jag måste vilja tillräckligt mycket och vara beredd att det blir jobbigt. Men jag vet att det blir bättre när jag kämpat, jag har ju gjort det förr. Kanske att jag orkar igen, om våren kunde komma. Jag är trött på mörker, men jag kan inte skylla på det, eller kan jag?
Jag tror att jag bryter ner mig inombords, jag har svårt att hitta känslor som jag hade så lätt till förut. Beror det på att jag lärt mig hantera min känslighet eller att jag stängt in känslorna? Vem kan svara på alla mina frågor... Hmm..
En liten tyngd lättade iaf nu när jag skrivit ner saker som malt i min hjärna i flera veckor, säkert 1-1,5 månad. Och gud vad jag inte vill att någon ska läsa detta sanningseliga och ärliga inlägg. Men det är det kanske någon som gör, någon som minns att jag har en secret-blogg, någon som bryr sig, någon som vill förstå.
Hjälp mig att förstå!
2. Hon är så vacker
3. Jag längtar efter att bli kär
4. Jag vet vad som kommer hända om vi ses
5. Jag vet att jag kommer åka dit
6. Blir jag sådär hopplöst förälskad och inte hon - är jag tillbaka där jag började
Fast å andra sidan, det kanske blir kul? Jag kanske behöver lite nytt i min vardag. Problemet är bara hur jag ska lyckas förhålla mig LAGOM till det utan att det tar över mitt liv. Jag behöver verkligen fortsätta gå i terapi, varför slutade jag ens? Som att jag är klar? Skulle inte tro det?!
En ny lista då.
1. Jag ljuger för folk om att jag är duktig och går till min arbetsträning. Varför gör jag det? För att jag inte vill göra folk besvikna. Jag ljuger för mig själv och skjuter upp problemet. Jag svarar inte när personalen ringer, trots att jag vill vara där. Ännu en gång, vad är det för fel på mig?
2. Jag är lat och rädd för att börja mitt nya ordentliga liv. Jag har bara behövt göra det roliga och allt jag mår bra av i flera år, jag vill inte behöva göra det tråkiga och det man måste. Jag tror att det är orsaken till min flykt. Ska jag fortsätta fly ifrån min verklighet? Ifrån mitt liv? Varför fortsätter jag göra det?
3. Hur ska jag gå tillväga - sluta tänka så mycket, bara gör. Det är en idé som jag vet fungerar. Jag måste vilja tillräckligt mycket och vara beredd att det blir jobbigt. Men jag vet att det blir bättre när jag kämpat, jag har ju gjort det förr. Kanske att jag orkar igen, om våren kunde komma. Jag är trött på mörker, men jag kan inte skylla på det, eller kan jag?
Jag tror att jag bryter ner mig inombords, jag har svårt att hitta känslor som jag hade så lätt till förut. Beror det på att jag lärt mig hantera min känslighet eller att jag stängt in känslorna? Vem kan svara på alla mina frågor... Hmm..
En liten tyngd lättade iaf nu när jag skrivit ner saker som malt i min hjärna i flera veckor, säkert 1-1,5 månad. Och gud vad jag inte vill att någon ska läsa detta sanningseliga och ärliga inlägg. Men det är det kanske någon som gör, någon som minns att jag har en secret-blogg, någon som bryr sig, någon som vill förstå.
Hjälp mig att förstå!
