Allt, allt, allt...
1. Jag är livrädd
2. Hon är så vacker
3. Jag längtar efter att bli kär
4. Jag vet vad som kommer hända om vi ses
5. Jag vet att jag kommer åka dit
6. Blir jag sådär hopplöst förälskad och inte hon - är jag tillbaka där jag började
Fast å andra sidan, det kanske blir kul? Jag kanske behöver lite nytt i min vardag. Problemet är bara hur jag ska lyckas förhålla mig LAGOM till det utan att det tar över mitt liv. Jag behöver verkligen fortsätta gå i terapi, varför slutade jag ens? Som att jag är klar? Skulle inte tro det?!
En ny lista då.
1. Jag ljuger för folk om att jag är duktig och går till min arbetsträning. Varför gör jag det? För att jag inte vill göra folk besvikna. Jag ljuger för mig själv och skjuter upp problemet. Jag svarar inte när personalen ringer, trots att jag vill vara där. Ännu en gång, vad är det för fel på mig?
2. Jag är lat och rädd för att börja mitt nya ordentliga liv. Jag har bara behövt göra det roliga och allt jag mår bra av i flera år, jag vill inte behöva göra det tråkiga och det man måste. Jag tror att det är orsaken till min flykt. Ska jag fortsätta fly ifrån min verklighet? Ifrån mitt liv? Varför fortsätter jag göra det?
3. Hur ska jag gå tillväga - sluta tänka så mycket, bara gör. Det är en idé som jag vet fungerar. Jag måste vilja tillräckligt mycket och vara beredd att det blir jobbigt. Men jag vet att det blir bättre när jag kämpat, jag har ju gjort det förr. Kanske att jag orkar igen, om våren kunde komma. Jag är trött på mörker, men jag kan inte skylla på det, eller kan jag?
Jag tror att jag bryter ner mig inombords, jag har svårt att hitta känslor som jag hade så lätt till förut. Beror det på att jag lärt mig hantera min känslighet eller att jag stängt in känslorna? Vem kan svara på alla mina frågor... Hmm..
En liten tyngd lättade iaf nu när jag skrivit ner saker som malt i min hjärna i flera veckor, säkert 1-1,5 månad. Och gud vad jag inte vill att någon ska läsa detta sanningseliga och ärliga inlägg. Men det är det kanske någon som gör, någon som minns att jag har en secret-blogg, någon som bryr sig, någon som vill förstå.
Hjälp mig att förstå!
2. Hon är så vacker
3. Jag längtar efter att bli kär
4. Jag vet vad som kommer hända om vi ses
5. Jag vet att jag kommer åka dit
6. Blir jag sådär hopplöst förälskad och inte hon - är jag tillbaka där jag började
Fast å andra sidan, det kanske blir kul? Jag kanske behöver lite nytt i min vardag. Problemet är bara hur jag ska lyckas förhålla mig LAGOM till det utan att det tar över mitt liv. Jag behöver verkligen fortsätta gå i terapi, varför slutade jag ens? Som att jag är klar? Skulle inte tro det?!
En ny lista då.
1. Jag ljuger för folk om att jag är duktig och går till min arbetsträning. Varför gör jag det? För att jag inte vill göra folk besvikna. Jag ljuger för mig själv och skjuter upp problemet. Jag svarar inte när personalen ringer, trots att jag vill vara där. Ännu en gång, vad är det för fel på mig?
2. Jag är lat och rädd för att börja mitt nya ordentliga liv. Jag har bara behövt göra det roliga och allt jag mår bra av i flera år, jag vill inte behöva göra det tråkiga och det man måste. Jag tror att det är orsaken till min flykt. Ska jag fortsätta fly ifrån min verklighet? Ifrån mitt liv? Varför fortsätter jag göra det?
3. Hur ska jag gå tillväga - sluta tänka så mycket, bara gör. Det är en idé som jag vet fungerar. Jag måste vilja tillräckligt mycket och vara beredd att det blir jobbigt. Men jag vet att det blir bättre när jag kämpat, jag har ju gjort det förr. Kanske att jag orkar igen, om våren kunde komma. Jag är trött på mörker, men jag kan inte skylla på det, eller kan jag?
Jag tror att jag bryter ner mig inombords, jag har svårt att hitta känslor som jag hade så lätt till förut. Beror det på att jag lärt mig hantera min känslighet eller att jag stängt in känslorna? Vem kan svara på alla mina frågor... Hmm..
En liten tyngd lättade iaf nu när jag skrivit ner saker som malt i min hjärna i flera veckor, säkert 1-1,5 månad. Och gud vad jag inte vill att någon ska läsa detta sanningseliga och ärliga inlägg. Men det är det kanske någon som gör, någon som minns att jag har en secret-blogg, någon som bryr sig, någon som vill förstå.
Hjälp mig att förstå!
Kommentarer
Postat av: Jessie.S.
Du min vän..
Bara att du erkänner för dig själv och i den här "secret-bloggen", gör att du har insett att dina tidigare val inte längre fungerar och att du är redo att göra någonting om det.
Nu är frågan, VILL du göra någonting åt det?
Att du kan göra någonting åt det råder det inga tvivel om.
Bara om man innerst inne vill och håller sig till den planen.
Ingen återvändo.
Jag upplever i allafall som att du har fått mer kontroll av dina känslor, mer än att du har stängt av dom.
Som om du tänker innan du agerar, och det är väl positivt?
Kom igen Mikaela, you can do it!!
Trackback
