Ena dagen är det kusligt kallt och andra dagen slår den tropiska hettan till och det känns som 100% luftfuktighet. Det som dock inte går att komma undan är mörkret som kommer tidigare för varje kväll.

Det är nu vi ska sitta och mysa under filtar tillsammans. Bordet och hyllorna ska prydas av tända ljus. Kärleken ska stråla i hela lägenheten och man ska vara sådär otroligt lycklig. Kul att det dock bara inträffar på film och inte i det verkliga livet. Men jag är inte bitter. Eller va?


Tur att jag har mina vänner att dela denna årstid med. Jag gillar inte hösten, för jag blir alltid så mentalt påverkad. Visst är det mysigt att rida ut i skogen och se alla löv falla mot marken, galoppera i solens ännu ganska varma strålar. Ta på sig en extra tröja när man går ut på en promenad eller så. Men faaan ta alla känslor, allt mörker och alla konstiga tankar som hösten bär med sig. Dessutom så blir människor mer och mer inskränkta, orkeslösa och allmänt bittra när det blir kallt och mörkt. Alla vet att 8 månaders istid lurpassar runt nästa hörn.

Jag hoppas att jag kan överleva denna höst med att stimulera minna sinnen tillräckligt. För jag tänker inte trilla ner i någon svart avgrund som så många gånger förr! Fyll min höst med fina vänner, roliga fester och barhäng, vackra bio-upplevelser, personlig utveckling inom alla områden och ge mig en otroligt bra häst-höst tack!

Filosofi i natten, over and out.