dedyrbarastesmycken -

Pain

Jag har aldrig någonsin känt mig så ensam, så ofantligt tom. Jag är halv utan dig.

2012-09-30 @ 01:09:01 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

<3

Jag saknar dig. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer kommer få krama om din hals eller borsta dig. Att jag aldrig mer kommer ta in dig från hagen, aldrig mer få ge dig din kvällsmat. Aldrig mer få sitta på din trygga rygg eller kratsa dina hovar. Aldrig mer någonting. Du fattas mig älskade häst! :'(

Dagen har varit okej, men natten är lång. Fullmånen håller mig vaken och sorgen är tung just nu.

I miss you so bad!

2012-09-29 @ 03:05:10 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ännu en mobilbloggning

Ogillar att texten inte går att ha till vänster, den blir centrerad av sig själv... men men det får ni och jag tåla tills jag har en datasladd.

Somnade igår till tanken att Lizzy låg i sommarhagen med mig brevid sig. Jag strök henne över huvudet och det är det sista jag minns innan jag somnade. Det är så skönt att jag faktiskt kan sova och har hittat ett sätt att bli trygg på innan jag somnar.

Dagen idag har dock varit väldigt jobbig. Jag har känt en apatisk känsla, bara legat och stirrat i taket eller rakt ut i luften. Var rädd att jag inte skulle kunna gråta och att jag var på väg att stänga in alla jobbiga känslor. Men när jag väl gick upp ur sängen så släppte allt. Jag satte mig i soffan med den glada bilden, höll i den röda ljushållaren och tände ljuset. Jag tokgrät och pratade med dig. Berättade om hur orättvist allt känns, att du var så pigg och fräsh trots dina 19år och att du säkert hade levt många år till om inte detta hänt.

Jag tog tag i att handla kattmat och sen åkte jag till stallet. Jag kände att jag ville dit, jag är trygg och hemma där. Och det är där alla fina minnen finns. Hade en jättebra kväll, Hanna kom dit med tårtrester som hon fått på jobbet. Jag, Clara, Jessica, Lotta och hon satt i cafeterian och fikade, pratade och skrattade. Det var underbart! Efter det tog jag och Lotta en promenad med Dina. Vi gick asfaltsvägen och runt så man kommer fram vid sommarhagen. Vi stannade vid platsen där min fina togs bort och tårarna rann. Jag kan fortfarande knappt förstå att jag klarade av att hålla i henne. Jag är så glad att jag orkade det! Jag var helt medveten om vad som hände, jag är så stolt över mig själv. Lizzy var trygg ända till slutet. Och jag trodde aldrig jag skulle klara av att stå brevid när jag beslutade att faktiskt ta bort henne med bultpistol och inte med spruta. Trots att jag såklart ser bilden av henne när allt var klart, så var det värt det. Den bilden finns där, men den är inte hemsk, jag är inte rädd för den. Det är en del av livet och jag är så glad att jag var med trots att jag tvivlade på om jag skulle kunna se henne efteråt. Min magkänsla var rätt, det kändes som en heder att få vara med henne in i det sista, att få vara den som hon kände sig tryggast med.

Well... efter promenaden, lite tårar och väldigt mycket tankar så åkte vi till Maxi. Jag var duktig och handlade mat och inte en massa onödigt som jag alltid brukar! När jag kom hem fick jag ryck och städade mitt skitiga badrum. Dessutom, hör och häpna... städade jag bort alla jävla pizzakartonger!!

Dags för nattmacka, gonattprat med Lizzy och sova säng. Återigen; TACK för alla fina sms, alla fina ord på fb, alla stunder då ni orkar lyssna på mig, på telefon och irl. Jag är så oerhört jävla tacksam!!! <3

Hörs snart igen/m

2012-09-28 @ 00:55:56 Permalink Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag vill...

Jag vill bara åka till stallet och att du ska stå där i din box och vänta på mig. Jag vill köpa 2 bananer på ica, jag vill stå och vänta på bussen som alltid är sen. Jag vill komma in genom stalldörren, säga ditt namn och se hur du tittar på mig som bara du kan. Jag vill stryka dig över bläsen och pussa på din mjuka, rosa mule. Jag vill se dig tigga efter godis, jag vill ta en tugga utav den ena bananen och se hur du sträcker
fram ditt huvud för att nå en liten bit. Jag vill fnissa åt att du nästan får med mina fingrar när du glupskt
mumsar i dig bananbiten som ligger i min hand.

Det är så tomt utan dig. Mina dagar känns så tråkiga när jag inte ska åka och ta hand om dig. Kom tillbaka, för jag saknar dig, jag behöver dig... <3

2012-09-27 @ 18:28:09 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

The first day without you

Jag hade svårt att sova igår, jag var så rädd. Jag var rädd för att drömma något hemskt. Jag var även rädd för att vakna upp idag och känna att allt var som vanligt första sekunderna innan man kommer på vad som egentligen har hänt. Jag gick ut på balkongen och satte mig på dina schabrak på min stol, tittade upp mot himlen och pratade med dig. Och mina tårar bara rann, men det kändes som att du hörde mig, som att du lyssnade. Jag blev lugnare och det kändes tryggt att bara få prata med dig.

Jag tände även ljus igår kväll, jag har en minneshylla ovanför tv:n och jag har även gjort rum för dig bredvid sängen. Där står den fina glada bilden som Daniel tog på oss för ca 2 veckor sedan. I mitt vitrinskåp la jag ditt svanshår som ett hjärta, ställde din namnskylt bakom och ställde dit en liten I love you - panda. Ovanpå skåpet har jag en tavla med massa bilder på dig och oss som jag pysslade ihop för många år sedan. Där står också 2 ljus och den stora I love you - pandan. Det låter kanske mycket i era öron, men jag vill ha henne överallt. Jag har en tavla på henne i köket och 2 kort på kylskåpet. Jag vill ha henne så jag kan se henne hela tiden.

Jag skickade sms till några igår kväll om att jag inte kunde sova och jag minns att jag somnade efter att jag tänkt mig att Lizzy låg i Bacchuz box, brevid honom och jag la mig och kramade om hennes hals. Då kunde jag somna <3 Det var som att hon tog det till sig och gav mig trygghet i samma stund som jag tänkte så.

När jag vaknade hade jag fått 4 sms från mina underbara vänner och jag älskar er så! Ni är så himla underbara som stöttar mig. Ni är helt fantastiska, utan er hade jag aldrig klarat detta. Även om jag fått ett helt nytt perspektiv på hur jävla stark jag faktiskt är som person, så klarar jag mig inte ensam! Ni betyder så mycket! <3

Somnade om då det regnade som fan och jag och Lotta ställde in våran promenad. Kändes inte så lockande att ta sig ut i pissvädret. Vaknade till och från och när jag vaknade på riktigt runt 14-15 tiden så bröt jag ihop totalt. Jag förstod senare att det var chocken, den stora chocken att jag fr.o.m idag skulle få leva utan min bästa vän. Jag var så ledsen att jag skakade. Lugnade mig, skakade igen. Grät och grät. Och det gjorde så ont, men jag vet att det behövdes. När jag lugnat mig låg jag stilla och tårarna fick rinna. Grät säkert totalt i 1 timme... Pratade med mamma, vi grät tillsammans och pratade om minnen. Sen kom Clara till mig med donken. Vi lekte med Leo, sen somnade han på henne, sötaste! Jag tror att han kanske gillar henne lite..! ^^ Vi slappade till tv:n och åkte sen och gjorde lite ärenden. Handlade på Maxi och åkte hem till henne, kocken (jag!) gjorde pannkakor. Nu sitter hon och pluggar, så gott hon kan iaf. ;) Och jag har lite datortid. Har saknat det!

Jag är så oerhört stolt över mig själv, jag har tagit mig upp idag trots att jag bara ville sova bort allt. Jag tog tag i en hel drös med jobbiga saker hemma som jag struntat i senaste tiden. Jag strukturerade upp alla papper. Jag har kunnat gå ut, jag har klarat av att hålla mig samlad bland folk trots att mitt inre har skrikit emellanåt. Jag har tänkt på henne hela tiden, men ändå så har jag klarat av första dagen i tomhet så jävla bra! Jag är så otroligt stark, jag ser det nu. Jag är så bra. Jag tror att du är stolt över mig uppe i himlen min fina Lizzy. Vi hörs senare, när jag pratar gonatt med dig på balkongen älskling. <3

Jag har hittat låten som passar så bra just nu. Jag har ju vetat om den hela tiden, men inte lyssnat på den på flera år. Men idag slog det mig, att den är våran. Lägger upp ett klipp på den när jag har tillgång till dator nästa gång. Förhoppningsvis har jag en ny datasladd om någon dag! :)

Adios/m

2012-09-26 @ 22:38:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sep. 26, 2012

Jag älskar dig föralltid, min allra bästa vän! Det är så tomt utan dig, jag visste inte att man kunde känna en sån här smärta. Jag är i stor sorg och kan inte kontrollera mina tårar. Men jag vet att jag ska släppa ut allt, för annars kommer det aldrig någonsin kännas bättre. Jag kommer aldrig att läka helt, men jag måste lära mig att leva med sorgen. Hur svårt det än känns nu, så måste jag försöka. Jag tänker leva för din skull, du vill se mig skina! Du vill inte se mig förfalla och jag ska vara stark. Du har lärt mig allt, intebara ridmässigt utan du har lärt mig så mycket utöver det. Du har lärt mig att skapa det finaste vänskapsband och du har lärt mig att älska så högt. Du och jag, tillsammans har vi kämpat igenom så mycket. Du har gett mig mina allra gladaste dagar och finaste stunder. Jag är dig evigt tacksam för att jag fått ha dig i mitt liv! Jag tror och hoppas att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig. Och någonstans inom mig så vet jag att du gör det. Den tryggheten vi kände hos varandra, den var så ren och klar. Våran kärlek övervann allt. Rättelse: Våran kärlek övervinner allt! För den kan ingen ta ifrån oss. Vart du än är nu, så känner jag din närvaro och din kärlek. Låt mig alltid få göra det.Dina fyra flätor i manen kommer alltid sitta där, så du alltid kommer ihåg att: Jag älskar dig föralltid.

2012-09-26 @ 15:31:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

På riktigt

Snart flyger vi tillsammans igen min allra finaste stjärna. Inget i hela
världen kan slita oss ifrån varann. Jag kommer alltid att sitta på din rygg och galoppera iväg! Vi flyttar till vårat egna stall, där det bara är du och jag. Du och jag mot världen, föralltid!

2012-09-22 @ 01:26:32 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()