Jag har nu övergått till att tycka synd om mig själv - till att tycka synd om henne! Jag skrattar åt dig inombords, för det är du som har problem. Jag är en bra människa, jag skulle aldrig göra så som du har gjort mot mig. Jag tänker inte ta ut någon hämnd. Jag tänker resa på mig, gå med huvudet högt och inte bry mig ett jävla dugg!!!

Det har snart gått en vecka och jag kan säga att alla dagarna bara har smält samman. Jag har haft sån panikångest att jag mått illa. Fyfan! Men idag känner jag att jag är stark. Stunder kommer att komma då jag känner mig värdelös, vill ha svar och får panik. Men jag vet att jag alltid, ALLTID klarar av det och mår bättre igen!

 

Jag har såna fantastiska vänner. Jag behöver verkligen aldrig känna mig ensam. Jag älskar er så jävla mycket. Vad vore jag utan er? Och vad vore jag utan min egna styrka? Jag är så stolt över den jag är och hur långt jag kommit med mitt egna beteende! Jag är min egna bästa vän (puss jessica smeds) och jag älskar mig själv!