Igen.

Det är lite för mycket just nu. För mycket som snurrar för att jag ska lyckas hålla upp min fasad. Jag skulle helst av allt vilja bosätta mig någonstans där jag inte är ensam. Där jag blir serverad mat och får hjälp med struktur på livet. Tror det kallas behandlingshem va. Men det kan jag ju inte göra. Hur skulle det se ut? Och vem skulle ta hand om mina älskade katter?

Jag är trasig och jag har ont. Det gör ont i varje del av mig just denna natt. Mitt huvud är så tungt och det känns som att det ska sprängas. Mina ögon svider och tårarna kommer inte ut. Det är som ett tryck som bara är där, men det kommer inga tårar. Mitt hjärta bultar och slår, sådär fasligt fort som det gör större delen av dygnet. Min bröstkorg känns för liten, luften får inte riktigt plats.

Jag längtar tills det går över. Om det någonsin kommer gå över.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0