My Hero
Idag var jag med Ebba och såg Justin's nya film på bio. Vad ska jag säga? Jag satt och log igenom hela filmen. Den var riktigt bra! Jag blev så glad av den och den visar verkligen hur mycket jobb det ligger bakom allting han gör. Riktigt coolt att få se hur många det krävs för att sätta ihop en sån stor turné som han haft nu senast. Mer än 15000 personer som jobbar i det crew:et. 156 konserter över hela världen. Och dom satte ihop showen på 12 veckor, thats sick!!! I samband med det har han skrivit låtar till ett helt nytt album, spelat in låtarna, spelat in musikvideos, medverkat i denna film, besökt sjukt många städer i olika länder och hjälpt till på alla möjliga sätt. Det är så mycket mer än vad media skriver om honom. Folk har ingen aning om vilken bra person han är bakom alla rubriker som mestadels är rykten. Visserligen stämmer en del, men vem har inte gjort misstag som 19-åring? Sen att media överdriver allting till 200% kan man ju tänka på också...
Hur som helst. Han ger mig verkligen så sjukt mycket positiv energi, bara genom att göra det han gör. Jag kan inte förklara det, men det han förmedlar genom sin musik, sina filmer, sina tweets, sina bilder på instagram osv... Det får mig att orka se framåt på livet hur dåligt jag än mår.
Jag tror inte folk förstår att det han gör kan beröra så som det faktiskt gör. Bara för att jag är äldre än majoriteten av hans fans, så blir jag ofta narrad och skrattad åt. Men jag bryr mig inte, för dessa personer förstår inte vad jag känner.
Han är min hjälte och det är jag stolt över!
19 december
Juletid, julefrid. Det regnar bara och det är blött. Gräset är grönt och jag har inte ens behövt ta fram min tjocka vinterjacka.
Ibland ler jag, men lika ofta blir jag förbannat livrädd. Mina tankar skrämmer mig och nätterna är oftast sådär fasligt långa utan slut. Jag har fått några nya tabletter, inderal. De hjälper bra, nästan så att jag vill ta en tablett varje dag, bara för att jag vet att jag får hjärtklappning så fort jag går utanför dörren. Hur har min ångest kunna breda ut sig såpass mycket utan att jag förstått det själv?
Jag undrar om jag någonsin kommer att få möta en person som kan lugna mig. Som kan förändra allt bara genom att se mig i ögonen. Jag undrar om jag någonsin kommer att vara tillräcklig för någon.
Sen undrar jag ifall man kan mäta saknad. Hur mycket är det möjligt att sakna någon? Jag saknar så att det liksom gör ont, fast det gör inte bara ont. Det står still ibland också, tankarna fastnar, tiden fastnar och jag blir som blockerad. Drömmarna jag drömmer blir färre, men när jag väl drömmer så känns det så verkligt. Jag är rädd att mitt minne och mitt sinne ska glömma bort dig, glömma bort dina detaljer, det som gjorde dig till just dig. Jag vill inte glömma, jag vill återuppleva, helst hela tiden.
När folk frågar mig hur jag mår, har jag svarat att jag mår bra väldigt många gånger nu på senaste tiden. Och faktum är att jag känner verkligen hur jag liksom mår bra i det stora hela. Om man liksom slår ut allt. Jag mår oftast bra på dagarna och jag tar för mig saker. Men ibland dör jag sådär som jag alltid gör, men dom dagarna glömmer jag på något vis bort att räkna med. Det är som att jag inte vill att dom ska finnas, dom ska inte finnas där och dra ner mig och min statistik. Jag mår ju bra.
Igen.
Det är lite för mycket just nu. För mycket som snurrar för att jag ska lyckas hålla upp min fasad. Jag skulle helst av allt vilja bosätta mig någonstans där jag inte är ensam. Där jag blir serverad mat och får hjälp med struktur på livet. Tror det kallas behandlingshem va. Men det kan jag ju inte göra. Hur skulle det se ut? Och vem skulle ta hand om mina älskade katter?
Jag är trasig och jag har ont. Det gör ont i varje del av mig just denna natt. Mitt huvud är så tungt och det känns som att det ska sprängas. Mina ögon svider och tårarna kommer inte ut. Det är som ett tryck som bara är där, men det kommer inga tårar. Mitt hjärta bultar och slår, sådär fasligt fort som det gör större delen av dygnet. Min bröstkorg känns för liten, luften får inte riktigt plats.
Jag längtar tills det går över. Om det någonsin kommer gå över.
