Varför är det så svårt att se dig lycklig med någon annan? Varför kan det skära inuti min bröstkorg då jag ser bilder på oss från när det var vi? Trots att jag inte är kär i dig eller något liknande så kan det fortfarande göra så förbannat ont allting. Varför?!

Jag vet inte om jag är ledsen just nu för jag har glömt bort hur det är att kunna gråta sådär att alla känslor kommer ut. Det går inte längre, det kommer inga tårar. Istället känner jag en klump i magen, men den är inte särskilt stor. Mina ögon vill gråta, min kropp vill få ut allt men det går inte. Har jag stängt in mina känslor för långt?

Någonstans tror jag att jag började bygga upp en sköld. Och innan jag hann reagera själv så var den tjockare än betong. Hur gör man för att få tillbaka lite av det som fanns innan skölden byggdes upp..?

Jag vet inte om jag är glad eller ifall allting bara är gömt bakom min fasad? Det känns som att jag mår bra och är glad 95% av tiden. Men rädslan finns där.. tänk om allting bara spricker en dag och jag hamnar på botten igen. Hur vet jag att det är på riktigt nu?!

Snälla, låt det vara på riktigt.