Vill bara känna något igen, trött på att vara ensam. Det är kallt, det är mörkt och jag känner hur jag sakta men säkert tappar mig själv lite. Jag vill inte falla ner i det svarta hålet. Och jag måste sluta inbilla mig att jag behöver någon för att klara av det här. Det vore ju bara ett mysigt litet plus i kanten.

Tur att jag har mina katter, utan dem skulle jag aldrig överleva alla timmar i min lägenhet. I morgon ska jag äntligen åka till stallet igen, känner mig hyffsat frisk faktiskt. Saknar min brunbjörn så det värker lite i hjärtat. Du är det finaste jag har!