...men hemma är tammefan BÄST!

Och jag inser mer och mer hur mycket jag har saknat dig under de senaste åren. Jag vill umgås med dig mer, ha dig så mycket mer i mitt liv! Jag värderar dig så högt, min älskade mamma. <3 Och jösses vad jag har börjat uppskatta små saker. En kram, ett leénde, ett litet skratt - det gör så himla mycket. Både när jag ser dig glad och när jag själv kommer på mig själv med att faktiskt skratta ifrån hjärtat. Eller att få en varm och kärleksfull kram, det läker så enormt just nu. Har fått många kramar senaste veckan, både från dig och från vänner och det hjälper så mycket, det stärker så mycket!!!

I fredags hämtade Lotta mig och där har jag bott hela helgen. Hon var varit helt underbar och bara tagit hand om mig. Vi har ätit god mat, kollat film, pratat, gosat med hund och katter, gått promenad i regn, plockat smultron, blåbär och kantareller. Jag har gråtit och blivit tröstad som ett litet barn. Och det är så skönt att få ut all skit!

Idag har jag för första gången på en vecka orkat vara i stallet och ta hand om min vackra häst. Jag har saknat henne så otroligt mycket! När jag såg in i hennes blanka, varma ögon så fylldes jag av sån energi och värme igen... Gud vad jag behövde det! Min fina pärla! <3

Efter stallet tog jag en promenad med Lotta, Lena, Ida och två små tokhundar; Dina och Skipper! Det bjöds på jättegod mat, massa prat, skratt och efterätt. Så himla mysigt! Jag kände mig så otroligt välkommen och som en i familjen. Helt underbart! :')

Mina fina vänner Clara, Jessica och Hanna har stöttat mig fantastiskt bra sen detta hände och jag har både skrattat och gråtit med er. I fredags fick Clara mig att inse att det är okej att ringa en jourlinje, det är okej att be om hjälp när man nästan ramlar ihop av smärta.

Betty har varit helt jävla underbar och sovit hos mig flera nätter då jag kännt mig ensam. Hon har fått mig att skratta och att orka genom att ta med mig på random flummiga bilrundor och filmkvällar. Hon peppar mig på sitt speciella sätt som jag inte kan förklara. Hon tror på mig och på att jag kommer fixa det här. Trots att vi bara känt varandra några månader har hon ställt upp för mig som om vi vore bästa vänner. <3

Michelle A, Elena, Mia, Jessica S, Simone, och Michelle E har visat sitt stöd genom att höra av sig och säga att jag kan prata med dem om jag vill. Jag är så tacksam över att ni är så fina och bryr er! Och jag vill inte att ni ska tro att jag inte vill ha erat stöd även om jag inte berättar så mycket. Jag känner bara att jag har 5 st som vet precis allt från början och jag orkar helt enkelt inte berätta allt om och om igen. Det är så jobbigt att dra upp det till ytan... Men jag uppskattar era sms, era samtal, era kramar som bara den!!! <3

Jag älskar det ni gör för mig, utan er hade jag aldrig orkat! Ni får mig att kämpa även när allt känns svart.

Nu ska jag ta en kexchoklad (har ju fortfarande x antal hehehe!) och sen krypa ner i min säng med mina älskade katter, jag har saknat er som fan!

/mikeli - i will fight till forever