Känner mig lite låg. Har gjort det 3 nätter i rad nu. Och vaknade igår med en rejäl smärta i bröstet. Jag vet att det är för att jag tänkt väldigt mycket på Lizzy. Jag saknar henne varje dag, men det gör inte såhär ont varje dag längre. Ibland undrar jag ifall det någonsin kommer kännas som vanligt igen. Men jag tror inte det. Jag tror att det alltid kommer att kännas annorlunda, det kommer alltid att fattas en bit av mig själv.

Min fina älskling, jag önskar att jag kunde få träffa dig... Krama om din varma hals och dra in doften av dig. Ingen annan häst känns lika bra att krama på. Det är inte du. Jag vill dra fingrarna i din man och pussa dig på din rosa, mjuka mule. Jag vill borsta bort lera från dig! Jag vill göra allt som jag brukade göra. Om det så bara vore för en enda gång.

Jag hoppas du ser mig, jag hoppas du hör mig. Jag hoppas du vakar över mig och ser att jag kämpar. Jag älskar dig Lizzy!