Blir galen
Jag saknar ditt sätt att se på mig och jag saknar dina andetag när du tugnt sover i min famn.
Jag saknar t.o.m ditt sviniga beteende! Fan vad jag saknar att vara en del av ditt liv.
Var jag ens det? Varför är du så jävla fastpräntad i mina tankar? Jag vill bara skicka ett sms
nu på en gång och skriva att jag saknar dig. Men det funkar inte så, nej.
Varför saknar jag att vara med dig när största delen du gav mig bara var ångest?
Är jag så jävla van att leva med ångest att det är där jag trivs?
Jag orkar inte, jag vet ingenting. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna gå vidare.
Sist vi sågs var för 1,5 månad sen. Då hade vi så jävla bra ****** att jag typ dog. Jag vill
bara att du ska tycka om mig, vara kär i mig, känna någonting för mig!!! Varför gör du inte det?
Varför vill jag ha dig i mitt liv? Jag vet att för dig spelar det ju ingen roll alls...
Kommentarer
Trackback
