Vilken himla "rolig" måndag.

Jag vet att jag gjorde fel. Och jag är förbannad på mig själv. Varför lyssnade jag inte? Varför klev jag över din gräns? Jag får skylla mig själv. Lär dig något utav det här och gå vidare med livet. (Samtidigt är jag förvirrad över att du bara är så kall och klipper bandet rakt av, men det är väl ditt sätt att hantera detta.)

Mina vänner är verkligen bäst. Har pratat med 4 st i telefon ikväll och gråtit av mig till alla. Ni alla har fått mig att lugna ner mig en bit och att tänka framåt. Har samtidigt 4 st på chatten som jag småpratar och utbyter tankar med.

En av dem sa något som verkligen fastnade
- Du älskar inte dig själv.
 
Och det är så sant som det var skrivet.
- Jag inbillar mig att jag gör det.
- Jag tror att jag är redo, men det är jag inte. 
 
- Varför hetsar du då?
- För att jag är 27 och alla andra har ett liv, utom jag typ...
- Och? Lev DITT liv. Inte som dom andra.
 
Jag ska verkligen försöka sträva efter det.

Det är jobbigt att "vara en känsla" som en annan vän sa. Jag hoppas att jag lyckas leva utan det en vacker dag. Tills dess får jag väl helt enkelt bara sticka upp näsan i vädret och gå, gå, gå... För vidare ska jag. Hur jobbigt det än känns just nu.

Kanske ska äta någonting, typ levt på luft större delen utav detta dygn.
Imorgon ska jag träffa Jessica Smeds, hon är bland det bästa jag har i mitt liv. Jag älskar henne så otroligt mycket att det nästan gör ont. Vi har känt varandra i 7 år och jag vet att vi kommer känna varandra lika länge till och ännu längre!! :) Hon får mig alltid att bli stark och glad inombords. Hon förstår mig och mina kaosartade känslostormar. Det är det inte många som gör, knappt jag själv...!

På onsdag ska jag hjälpa Clara att städa ur lägenheten, TAGGARÅÅÅÅH! xD Och på torsdag hoppas jag kunna hälsa på Maria i sthlm om inte bebisen bestämmer sig för att titta ut innan!! Sen ska jag planera in något kul på fredag och på lördag är det banan på hamre som gäller. Blir nog bra det här. När det gått en vecka kommer allting att kännas mycket bättre.

Separationsångest kan fan dra åt helveteeeeeee!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0